För några år sedan, när jag gick i sexan, så började jag umgås väldigt mycket med en tjej som sedan blev min bästavän. Hon heter Ebba och fyller år idag.

Vi hade gått i samma skola och grannklass i två år tills vi flyttades ihop och blev klasskompisar. Vi smsade lite dagarna innan skolan och bestämde att träffas på ett visst ställe på första skoldagsmorgonen.

Efter några månader så var vi hur nära som helst. Vi hade alltid kul när vi träffades och hittade på galna nya saker varje gång.

Vi hamnade i samma klass i sjuan i Askersund med nya klasskompisar. Vi blev nästan ännu närmre då. I åttan så gick det lite neråt för oss, men vi klarade det. Vi båda två insåg att vi inte klarade oss utan den andre. I nian så blev vi väldigt nära igen och nu ska vi lämna varandra och börja olika skolor i olika städer, län och landskap. Det är sjukt jobbigt att tänka på att vi inte kommer kunna träffas varje dag längre. När lärarna sa "Hitta någon partner att göra uppgiften med" var hon alltid den jag vände mig emot.Hon beskrev våran vänskap som ett gummiband. Vi studsar alltid tillbaka till varandra på något sätt.

Hon har varit den som jag alltid kunna lite på, hon fanns alltid där för mig när jag verkligen behövde det. Jag älskar henne så enormt mycket och hon kommer alltid betyda grymt mycket för mig.

Vi ska klara oss igenom de här tre åren och träffas så ofta vi kan. Vi kommer säkert bli sura och tänka att det är jobbigt och kanske ge upp, men då kommer den andra och gör att vi återfår kontakten.

Jag vill bara säga till dig Ebba, vad som än händer så finns jag där. Jag älskar dig så mycket och vårat band vi har är så underbart. Jag har tillochmed lärt mig leva med dina humörsvängningar;)

Och Ebba...Du är fin! Du är söt! Du är underbar! Du är bäst, speciell, galen och min bästavän.

Du är värd mer än guld, kom ihåg det om du nån gång tvivlar på dig själv.

♥